Ozongeneratorer.se

Mer om ozon

Ozon är en oorganisk molekyl med den kemiska formeln O3.

Ozon är en ljusblå gas med en tydligt skarp lukt. Det är en allotrop form av syre som är mycket mindre stabil än O2, vilket också medför att gasen bryts ner i den nedre atmosfären till O2 eller syre (O1).

Ozonmolekylen

Ozonmolekylen med angivna laddningar

Ozon bildas av O2 eller syre (O1) med hjälp av ultraviolett ljus och även av elektriska urladdningar i atmosfären och är närvarande i mycket låga koncentrationer genom jordens atmosfär (stratosfären). Dess koncentration är störst i atmosfärens ozonskikt, där också merparten av solens ultravioletta (UV) strålning absorberas av ozonet.

Ozon har en skarp lukt som påminner om klor och är kännbar av många luktkänsliga människor i så låga nivåer som 0.0001 ppm i luften.

Ozonets struktur bestämdes redan 1865. Molekylen visades senare ha en böjd struktur och att vara diamagnetisk.

Under normala förhållanden är ozon en ljusblå gas som kondenserar vid allt lägre temperaturer till en mörkblå vätska och slutligen en violett svart solid vätska.

Ozonets instabilitet är sådan att gasen kan bryta ned explosivt vid förhöjda temperaturer eller snabb uppvärmning till kokpunkten. Ozon används därför kommersiellt endast i låga koncentrationer

KEMISKA EGENSKAPER

Kemisk formel
O3
Molmassa48.00 g·mol−1
UtseendeFärglöst till ljusblått
LuktSkarpt, fränt (påminner om klor)
Densitet2.144 mg cm−3 (vid 0 °C)
Smältpunkt−192.2 °C
Kokpunkt−112 °C

Namnet ozon

Det triviala namnet ozon är det mest använda och föredragna. De systematiska namnen 2λ4-trioxidien och katena-trioxygen, giltiga IUPAC-namn, är konstruerade enligt respektive substitutive och additiva nomenklaturer. Namnet ozon härstammar från ozein (ὄζειν), det grekiska verbet för lukt, med hänvisning till ozonets distinkt lukt.

Historia

År 1785 utförde den holländske kemisten Martinus van Marum experiment med elektriska gnistor över vatten när han märkte en ovanlig lukt, som han tillskrivna de elektriska reaktionerna, han insåg inte att han faktiskt hade skapat ozon. Ett halvt århundrade senare noterade Christian Friedrich Schönbein samma skarp lukt och kände igen den som lukten som oftast efterföljer ett åskväder. 1839 lyckades han isolera det gasformiga ämnet och kallade den ”ozon”, från det grekiska verbet för lukt ozein (ὄζειν). Av denna anledning är Schönbein allmänt krediterad med upptäckten av ozon. Formeln för ozon, O3, bestämdes inte förrän 1865 av Jacques-Louis Soret och bekräftades av Schönbein 1867.

Köp Ozongenerator från Ozoneair

Ta bort dåliga lukter ur alla typer av utrymmen med en av våra effektiva modeller. Hitta den som passar just dina behov.